1617-1677 Italian Evaristo Baschenis Galleries Italian painter. He came from a family of painters originally from Averara, Lombardy, but with different branches active in the provinces of Bergamo and Trentino, mostly specializing in fresco decoration of churches. He probably started working within the same regional tradition but soon came to specialize in still-lifes and moved beyond his familys limited and provincial style to create a richer and more complex art.  Related Paintings of Evaristo Baschenis :. | Still life with musical instruments and a parrot | Still Life with Musical Instruments | Self-Life with Musical instruments | Still Life of Musical Instruments (mk14) | Still Life with Musical Instruments |
Related Artists:
Nicolaes van Helt Stockade
(1614-1669), was a Dutch Golden Age painterAccording to Houbraken, Joost van den Vondel made a poem about him. According to the RKD he became a master in the Antwerp Guild of Saint Luke in 1646 and worked on the city hall of Nijmegen and the Amsterdam City Hall.
BACKER, Jacob de
Flemish painter (b. 1555/60, Antwerpen, d. 1585/90, Antwerpen) Flemish painter and draughtsman. According to van Mander, as a young boy de Backer was abandoned by his father, also a painter, who had to flee Antwerp because of an impending court trial. Jacob then worked for several years in the studio of Antonio van Palermo (1503/13-before 1589) and later entered the workshop of Hendrick van Steenwijck. Van Mander further claimed that the strenuous labour that van Palermo had imposed on the young man had so wrecked his health that he died at the age of 30, in the arms of his former master's daughter. This, van Mander added, happened a long time ago, thus implying that de Backer died before van Steenwijck left Antwerp in 1586. This is confirmed by other evidence, including the age of van Palermo's daughter Lucretia, who was baptized in Antwerp on 25 July 1561. She lived until 1626 and at the time of her death still possessed six paintings by de Backer.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.